Duo Emilia Lajunen & Suvi Oskala

Dela den här recensionen:

Åter blir man påmind om att den optimala ensemblen alla kategorier är två fioler. Två räcker om de ser varandra i ögonen som Emilia Lajunen och Suvi Oskala gör på omslaget och under inspelningen – det hörs! Det blir då en hel orkester, det är bara att dansa runt dem eller sitta framåtlutat och andlöst följa varje stråkdrag.

Skivans namn Toisjalkainen kan översättas med ”andrabeningen”, ett uttryck Akseli Raatikainen använde om sig själv efter att ha blivit påkörd av en spelkompis. Det är oklart om det förlorade benet eller det kvarvarande är ”det andra”, men låten Toisjalkainen linkar på bra tungt med en del ettor underförstådda. Melodin känns bekant, men det gör ju gärna schottisar som ramlar runt i Norden.

Spelmannen Casey Driessen, USA, fastnade i Finland under pandemin och skrev den hackande tvåtaktaren Ibland snöar det på våren. Den går fram och åter men ger sig inte. Fin låt med överraskningar. En annan gästkompositör är Teija Niku, tidigare uppmärksammad ackordeonist i Lira. Hon har gjort två låtar åt duon med utrymme för improvisation i klättrande balkanskalor. Fiolerna används ibland som slagverk, det är känslosamt, och lockar till rörelse.

I övrigt ägnar sig duon åt låtar ur arkiven. Tre låtar med kvinnor bakom (eller skrivna till kvinnor?) har de hämtat i Ville Paanens skattkammare och lagt ihop till en långpolka: Kvinnornas, svärdöttrarnas och mjölkerskans polka. Varning för höga hastigheter här!

Ett udda inslag är att deras turnéer går på cykel eller tåg. Likt Greta Thunbergs mamma Malena Ernman väljer de bort flyg, trots vad det innebär av begränsningar. En turné på fyrtio konserter kan innebära 350 mil på cykel, som det var när Emilia reste solo.