Jul och nyår närmar sig med stormfart och därmed också slutet för år 2023 i historien. Hög tid alltså att sammanfatta den musik som släppts under året och som – på högst skilda vis – gjort störst avtryck!
Jazzen tar vi oss an i en egen text och börjar här med området vi väljer att kalla folk- och rootsmusik, med fokus på Sverige och Norden.
Vi unnar oss som alltid fulla friheter, rangordnar inte och lovar vare sig konsekvens eller rättvisa men väl en massa fantastisk musik att återuppleva eller upptäcka – så nu kör vi!
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS SOLO
Anna-Karin Andersson: Gränsland
(Kakafon Records)
Det var ett tag när det tycktes som att soloskivan i svensk folkmusik nästan var på väg att försvinna, efter den gyllene Giga-epoken. Men icke. Pandemin var som en (om än påtvingad) nystart för konceptet och även 2023 bjöd på en lång rad fina inspelningar från exempelvis Mattias Pérez, Villads Hoffmann, Sven Ahlbäck, norska Synnøve Brøndbo Plassen, Torbjörn Näsbom ochErika Lindgren Liljenstolpe. Men den som fastnade envisast var Anna-Karin Anderssons solodebut Gränsland, där hon på fiol, hardingfela (och en del fotstamp) blandar norska låtar med egna och något värmländskt. ”En debut det sprakar om” skrev Liras recensent. Oh yes.
ÅRETS DUO
Rubinsztein / Karlsson: Värmland
(Kakafon Records)
Det må vara ett undflyende och kanske subjektivt begrepp, men är det något jag alltid letar efter i musik så är det nerv – en känsla av total närvaro, vikt, koncentrerad energi, äkthet. Och här finns den, nerven! I mötet mellan Annorna Rubinsztein och Karlsson på viola d’amore och moraharpa uppstår ett rått sound, delvis tack vare instrumentens lite karga klanger, delvis tack vare den påtagliga intensiteten i spelet – inte så lite rock’n’roll över det helt enkelt!
Utmanare: Erika & Cecilia,Väsen, Ville & Tommie, Ingrid Rodebjer & Sven Ahlbäck,Sebastien Dubé & Tobbe Näsbom.
ÅRETS CROSSOVER
Ævestaden: Solen var bättre där
(Supertraditional)
En skiva som vuxit till sig under året till att bli en av favoriterna alla kategorier. Elektronisk pop möter traditionell folk, Stranger things-syntar möter gammaldags harpor, mungiga möter trummaskin. Snygga harmonier och mystiska stämningar. Till det egenartad, lätt naivistisk lyrik om motorbåtar. Denna norsk-svenska trio med Eir Vatn Strøm, Levina Storåkern och Kenneth Lien borde kunna bli hur stor som helst.
ÅRETS DEBUT
Tonskalv: Död, hunger & favoritpolskor
(Egen utgivning)
Färskbildade kvartetten Tonskalv slog under slutet av året till med denna lilla debut (sju spår, eget och trad omvartannat) som stack ut med inte bara fint spel och bra låtar utan även en spännande sättning med två fioler, tvärflöjt och så Daniella Eriksson Dahlströms elektriska, femsträngade bas som ofta visar vägen med både rytm- och melodispel. Uppfriskande!
ÅRETS FÄRGSTARKASTE
Ellika Frisell & Rafael Sida: Färg och tid
(Supertraditional)
Lite för enkelt kanske att döpa kategorin så men radarparet Ellika & Rafael krävde helt enkelt en egen rubrik för denna intima inspelning som formligen sprakar av rytm, drivet melodispel och, jodå, färg.
[läs vår intervju med duon i Lira #2 2023]
ÅRETS SKÅNSKA
Hialøsa: Scanian very old pop
(GO Danish Folk Music)
Inte bara årets utan kanske decenniets främsta samtidiga hyllning till och uppdatering av skånsk folkmusik i både vid och djup bemärkelse. Ett Hedningarna för 2020-talet, rått, drivet, roligt, lika djupt rotat som framåtblickande. Tjo!
ÅRETS VISA
Elin Lyth: Galopp galopp – Elin Lyth sjunger Kristina Lugn
(Comedia)
Kristina Lugn och hennes poesi har väl aldrig glömts bort men fick ändå en smärre renässans efter hennes död 2020. En som plockade upp tråden var vissångaren Elin Lyth och parhästen Daniel Östersjö. Den senare tonsatte ett urval texter som Lyth sjunger på ett träffsäkert busigt, småskevt och pillemariskt vis. Bonuspoäng för skivomslaget!
ÅRETS MIXMUSIK
Kaxophonic: Kaxophonic
(Periferi Records)
”Röjig spelglädje och kaxiga rytmer” som smittar av sig, skriver Liras recensent och det är bara att hålla med. Kaxophonics udda sättning är också grunden för deras styrka, medfyra saxofonister och fem slagverkare, och så sång från hela högen på det. Sann fusionmusik med botten i västafrikanska rytmer, latindriv, jazzsväng och lite nordiska folktoner på det.
ÅRETS SENTIMENTALA
Midnattsorkestern: Yllefilt
(Kakafon Records)
Låter det negativt eller nedlåtande som kategori? Glöm det i så fall, för att göra musik som är så där drömsk-nostalgiskt känslosam utan att det blir pannkakssmet är en stor konst! I år fanns dessutom ett par tuffa utmanare i form av Tzeitels klezmerskiva Drömfärden och Anna Heikkinens Omenatango med gruppen Längtans Kapell. Men Midnattsorkesterns Yllefilt är den som värmt allra bäst i synnerhet så här i slutet av året när kölden krupit sig in djupt under huden.
ÅRETS EPISKA
Bards of Skaði: Glysisvallur
(Nordvis)
Tämligen ohotade i kategorin – för jag vet inte hur något skulle kunna vara mer episkt än det här? Och då har jag inte ens nämnt undertiteln Musick from the frozen Atlantis. Men det som hade kunnat bli new age-pekoral hålls stabilt över ytan tack vare upphovsmännens genuina spelmansskills, för bakom namnet finner vi ju Thomas von Wachenfeldt och Göran Månsson. Enda frågan nu är ju vilken film det här ska bli?
ÅRETS VOKALMUSIK
Åkervinda: Så skall hat och avund smältas
(Ladybird)
Den vansinnigt skickliga vokalkvartetten med Iris Bergcrantz, Linda Bergström, Lise Kroner och Agnes Åhlund når nya höjder med sitt tredje album på tio år. Folkvisor man trodde var utslitna bortom räddning ges ny lyster och skärpa.
ÅRETS SAKRALA
Susanne Rosenberg: Koraler
(Udda Toner)
Mer vokalt bjuds vi på när sångaren Susanne Rosenberg bjuder in oss till Morkarla kyrka i norra Uppland för en sann högtidsstund. På programmet en svit folkliga koraler som hon framför alldeles fritt och naket och får det att kännas som att sångerna alltid funnits där, vibrerande i luften, och att det hon gör att förkroppsliga dem, ta dem in i vår dimension. Andligt var ordet.
[läs Susanne Rosenberg berätta om inspelningarna i Lira #1 2023]
ÅRETS FOLKTRONICA
Tuulikki Bartosik: Playscapes
(Efni Records)
Det där att mixa akustisk folkmusik med känsliga elektroniska tillskruvningar är långt ifrån självklart. Inte sällan känns det platt och konstruerat. Ackordeonisten Tuulikki Bartosiks senaste skiva är dock ett praktexempel på hur sömlöst två till synes så skilda uttryck kan smälta samman till något så självklart.
ÅRETS GRÄNSÖVERSKRIDARE
Fredy Clue: Vill du leka?
(Kakafon Records)
Klart vi vill leka, och klart vi vill följa med på Fredy Samuel Lundhs resa, med allt från genderbefriade folkdräkter till genrebefriad musik. Ep:n här är hans lustfyllda inbjudningskort och vi tackar och tar emot.
ÅRETS KAMMARFOLK
Nordic & Musica Vitae: Nordic symphonic
(Swedish Society)
Mäktigt värre när supertrion Nordic möter småländska kammarensemblen Musica Vitae och lyckas få folkmusikens lyhörda spontanitet att kroka arm med stråkorkesterns stramare stringens.
ÅRETS BLUES
Eric Bibb: Ridin’
(Stony Plain/Dixiefrog)
Ni läste väl porträttet av honom i Liras höstnummer? Svensk-amerikanen Bibb har hittat hem och är mer produktiv än någonsin – Ridin’ hör till hans allra bästa alster och är nominerad för en amerikansk Grammy för ”best traditional blues album”. (Och ja, listans andra häst-omslag!)
[läs porträttet av Eric Bibb i Lira #3 2023]
ÅRETS AVSKALADE
Mari Boine & Bugge Wesseltoft: Amame
(By Norse)
Ett annat av årets Lira-porträtt som inte bör missas var av norsk-samiska stjärnan Mari Boine. På nya skivan, i duo med pianisten Bugge Wesseltoft, skalar hon ner allt till de innersta benen och vi lyssnar och ryser.
[läs porträttet av Mari Boine i Lira #3 2023]
ÅRETS SYDVINDAR
Anna Murtola: La tierra blanca
(Nordic Notes)
Kommer måhända lite otippat från norra Finland, tvärsöver viken från Luleå och närmare bestämt Oulu där flamencosångaren Anna Murtola håller till. På sitt ambitiösa andra album förenas det andalusiska med såväl finska traditioner som mer experimentella sound. Spännande!
ÅRETS FRIA SJÄL
Dan Knagg: Hinsia
(Egen utgivning)
Ja, ännu en artist som kräver en egen kategori … Även här hörs en botten i flamenco, men också mycket annat, allt från arabisk till svensk folkmusik men starkt präglad av den unika röst som är Dan Knaggs. Tänk att allt detta vuxit fram i en gammal lada i blekingska Spinkamåla!
[läs mer om Dan Knagg i Lira #3 2023]
ÅRETS TYNGSTA
Gangar: Stubb
(Heilo)
Ett klassiskt tungviktsmöte blev det i den här kategorin mellan norska ynglingarna i Gangar och svensk-estniska Fränder, två rätt olika konstellationer egentligen men med den råa tyngden gemensam. Gangar tog hem det i sista ronden med sitt furiöst energiska debutalbum, där den norska tradmusikens väsen respektfullt kastas in i en malström av blyhaltig rock’n’roll.
ÅRETS AFRIKANSKT ROTADE
Vumbi Dekula: Congo guitar
(Sing a song fighter)
Less is more heter det ju, och efter en lång karriär med olika band i Kongo, Tanzania och sedan många år Stockholm var det plötsligt den här avspänt avskalade soloinspelningen som fick det att börja talas i allt vidare kretsar om denne den afrikanske gitarrmusikens finlirare. Lyxigt i det lilla, som att få sitta med hemma i vardagsrummet.
[Vumbi Dekula berättar om sin historia i Lira #3 2023]
ÅRETS ARKIVFYND
Samantha Ohlanders & Linnea Aall Campbell: Klingande festsalar
(Supertraditional)
Greppet är onekligen lite udda men fungerar ju, när de två spelmännen lyfter fram arkivinspelningar ur Hälsinglands folkmusikarkiv – berättelser, sång, kulningar, fiollåtar – som de sedan fyller på med eget spel. Allt fångat på plats i landskapets pampiga världsarvsgårdar.
[Duon berättar mer om projektet i Lira #4 2023]
ÅRETS GESTALTNING
Prismaleik: Lapp-Nils
(Hedgehog)
Leif Ottosson fick uppdraget att skapa musik till sommarens stora föreställning om folkmusiklegendaren Lapp-Nils. Det blev en strålande fin skiva också, där låtar förknippade med storspelmannen arrangerats för en högst samtida ljudande superkvintett bestående av Bridget Marsden och Emma Ahlberg Ek på fioler, Robin Cochrane på slagverk, Erik Ronström på gitarr och mandola och så Leif Ottosson själv på dragspel.
ÅRETS ARTIST
Miriam Aïda: Pieces
(Connective Records)
Miriam Aïda är en sån där artist det ständigt gnistrar kring på scen, hon trivs så uppenbart där och då är det ju lätt att trivas också som publik. Under hösten har hon kunnats se även på teaterscenen, men här är det musiken som gäller, ett slags temaalbum i slaveriets efterlämnade fotspår. Mycket afrobrasilianskt, som så ofta med Aída, men också helt annat afrikanskrotat i tolkningar av mer och mindre kända sånger av artister som Nina Simone, Silvio Rodríguez och Leon Thomas. Fint!
[möt Miriam Aïda i Liras sommarnummer 2023]
ÅRETS LATIN
Faela: Latin animal beats
(Perro Fiel Records)
Och vi stannar i det sydamerikanska lite men nu i sällskap av Malmöbandet Faela som det varit lite tyst om några år. Men här är det åka av nästan från början till slut, drivet och innerligt, ystert men också med den där typiskt melankoliska undertonen och klangbottnen. Mycket cumbia men även reggae och annat latin-rytmiskt. Läckert!
ÅRETS AMERICANA
Ellen Sundberg: Vita gäss
(Heart of Sound)
Kanske krävdes omvägen att sjunga andras svenska texter, som de av Kjell Höglund och Bodil Malmsten (på varsin lysande skiva), för att Ellen Sundberg skulle ta klivet och sjunga egna låtar på modersmålet. Resultatet är en stillsamt oemotståndlig norrländsk americana-rock med omanierat poetiska och naturnära texter och komp av Malmfältens Rockklubb.
utmanare: H Self, Svante Sjöblom, Daniel Hollow, J R Dalfort
ÅRETS ÄNTLIGEN
Livet Nord: Paperbird
(Kakafon Records)
Det tog fasligt många år i akter som New Tide Orquesta, Kaja och mycket annat innan Livet Nord kom ut som artist och kompositör i helt eget namn, och då kunde hon förstås sammankalla en lång kö av gamla spelkamrater som bidragit till skivan. Musikaliskt är det drömskt, vackert, sorgligt, nyfiket sökande, vemodigt och uppsluppet omvartannat, lite som, tja, livet själv.
[Livet pratar om Livet i Lira #1 2023]
Vill du hänga med i allt som händer även 2024? Ge dig själv en Lira-prenumeration i nyårspresent!
