Itamar Borochov

Dela den här recensionen:

På fjärde albumet med denna New York-baserade israeliske trumpetare tar han till vara på möjligheterna som hans specialgjorda trumpet ger, med en extra ventil för att spela kvartstoner. Det är dessutom inte alltid ett typiskt trumpetsound han visar upp, utan i flera låtar, till exempel den lågmälda första delen av Dirge, låter det snarare väldigt likt en tvärflöjt med ett stort vibrato. Först när volymen stegras efter pianosolot ändrar Borochov klangen till att låta mer trumpetaktigt. Dessutom sjunger han ibland, ordlöst för det mesta, med en ljus röst som används mer som ännu ett instrument. 

Kvartetten har stor bredd, här finns några lugna låtar men andra är desto tyngre, som Wabisabi med dess monotona pianoriff i sjutakt och en hel del cymbalcrashar och det dynamiska öppningsspåret Abraham. Det är imponerande hur enkelt bandet kan ändra inte bara volym utan också en låts hela karaktär på ett ögonblick, och flera spår växlar mellan olika stämningslägen. I gruppen ingår förutom Borochov även Rob Clearfield på klaviaturer, trummisen Jay Sawyer och kontrabasisten Rick Rosato.