Dan Knagg

Dela den här recensionen:

Den allra första skiva jag recenserade var med det egensinniga folkmusikbandet Alla Fagra, vars slagverkare och ena vokalist hette Dan Svensson. Därefter har jag följt hans karriär i grupper som Tarabband och ODE, och nu – tolv år och ett efternamnsbyte senare – släpper Dan Knagg sitt första album i eget namn. 

I ännu högre grad än tidigare är hans musik gränslös, överskrider alla genreindelningar och kombinerar instrument och inslag från mängder av musikformer. Och Knagg lyckas verkligen få alltsammans att smälta samman till en helhet på ett självklart sätt. 

I låten Colibrie effect samsas flamencorytmer med arabisk neyflöjt, och det indiska rytmspråket konnakol avlöses av en skalmeja. Sedan kommer en av Knaggs karaktäristiska, ordlösa långa röstutflykter, men denna gång försedd med elektroniska effekter. Allt detta är liksom helt typiskt för honom.

Ett gäng gästmusiker medverkar på bland annat fiol, trumset, elgitarr, vibrafon, kör och bas, och Dan Knaggs egen instrumentpark fyller skivan med cittern, piano, myllrande slagverk, akustiska gitarrer, flöjter och mycket mer. 

Hans djupt personliga sångstil med den ljusa rösten och de långa melismerna präglar förstås många låtar, och även om det förvånande nog inte finns så många spår av svensk folkmusik här är Hinsia ett oerhört starkt och extremt varierat album som knappast någon annan kunde ha gjort.