Bruno Råberg

Dela den här recensionen:

Svenska stjärnor som Eje Thelin, Bobo Stenson, Monica Zetterlund, Nils Landgren och Ulf Wakenius. Internationella mästare som Donny McCaslin, Terri Lyne Carrington, George Garzone och Kris Davis. Listan på musikartister som Bruno Råberg samarbetat med kan göras lång. Musikprofessor till yrket (i Boston) har han som musiker också kunnat höras live i egna formationer som Bruno Råberg Trio och Triloka Ensemble. Rånberg har även släppt ett dussintal album i eget namn, och här kommer en till, fast med en unik twist. Look inside bjuder in till solospel på kontrabas, över en hel skiva.

Råberg är svensken som flyttade till USA 1981 för att spela jazz, världsmusik och mycket mer därtill. Han har grävt djupt i både indiska och afrikanska musiktraditioner genom åren. I stycket Chennai reminiscence kryddas det med intryck från den gigantiska staden Chennai i södra Indien. Kansala-Nardis har västafrikanska drag, där basspelet minner om en kalimbas klang, innan stycket glider över i Miles Davis jazzklassiker Nardis. En låt vi hört med Cannonball Adderley och inte minst Bill Evans.

På skivan möts jazzstandards som Duke Ellingtons Prelude to a kiss och Gershwins My man’s gone now (lånad från Sunday at The Village Vanguard, samma Bill Evans-album som nyss nämnda Nardis), influenser från klassisk musik (till exempel i A minor excursion och June poem) och fri improvisation. Bruno Råberg har många färger på sin musikaliska palett och de kommer alla till sin rätt på ett introspektivt men varierat album. Det är en stor bedrift att fylla ett helt album med uteslutande engagerande kontrabas.