Hialøsa

Dela den här recensionen:

Stavningen av bandnamnet till trots är den här trion inte danskar utan från andra sidan sundet, alltså Skåne, och skivtiteln är ett slags innehållsdeklaration. Här finns en lång rad skånska låtar, vissa välkända och populära, och de flesta är gamla. I några fall till och med extremt gamla – här finns en melodi av Hildegard von Bingen, några textrader ur Hávamál, och så en tolkning av Seikilos som beskrivs som den äldsta nedtecknade popsången med både melodi och text. Jag tvivlar dock på att de gamla grekerna spelade den lika svängigt som Hialøsa, där särskilt kontrabasisten Malte Zebergs tunga groove är synnerligen effektivt.

Men trion spelar instrumentalt också, och inleder skivan med en svit med hela sju slängpolskor varav några tidigare tolkats av band som Hedningarna och Lure. Sättningen med Alva Bosdottirs fiol, Love Aamås Kjellssons oktavfiol och Malte Zebergs stråkade bas samt mycket ljudligt fotstampande gör det nästan osannolikt ösigt. Även ett set med långdanser är oerhört tungt och intensivt. 

Men ska man betona det skånska så ska man förstås göra det även i sånger, och vad är då bättre än att tolka Skånes anonyma stoltheter Philemon Arthur & The Dung? Särskilt som Aamås Kjellssons breda dialekt och det snygga nynnandet gör den briljanta covern på Stanna där ni är än bättre.

De tre medlemmarna är rutinerade musiker, exempelvis hörs Malte Zeberg även med bland andra Trolska Polska, Floating Sofa Quartet, Myrkur och Kristina Issa. Som band är Hialøsa däremot debutanter, men har en utpräglat egen stil och har redan nominerats till årets nykomling på Folk- och Världsmusikgalan nyligen. De har bara börjat låta höra talas om sig.