Monica Söderberg

Dela den här recensionen:

Monica Söderberg har förmågan att förflytta mig från min bostad i 2000-talets Stockholm till en rökig klubb i trettiotalets USA. Chicago eller New Orleans, eller kanske en film från 1940-talet. Hennes röst omsluter mig och skapar en atmosfär av ett inbäddat musikaliskt rum av samma karaktär som de stora amerikanska jazzsångerskorna från förra seklet kunde prestera.

Låtvalet understryker naturligtvis den känslan då många av sångerna är skrivna mellan 1940 och 1960. Som på sin förra skiva med Peter Linds orkester har Monica Söderberg valt att sjunga både på engelska och svenska i melodier som spänner över allt från Irving Berlin till Lasse Dahlqvist.

Peter Linds orkester spelar också sin jazzmusik företrädesvis i den äldre generationens uttryck, något som passar som hand i handske till Monicas Söderbergs sång. Något som kanske hörs främst i underbara Blues in the night eller avslutningsnumret The song is ended. Men musiken lever vidare …