Claes Janson & Christina von Bülow

Dela den här recensionen:

Finlandssvenske radiomannen, musikern och poeten Åke Grandells dikter har här kärleksfullt tonsatts av danska saxofonisten Christina von Bülow, som inspirerats av såna som Stan Getz och Lee Konitz. I fjol utsågs hon till Lars Gullin-pristagare.

Christina von Bülow har tidigare samarbetat med svenskar som trumpetaren Jan Allan och saxofonisten/flöjtisten Bernt Rosengren. Det svenska temat i hennes musikaliska liv fortsätter nu i detta fruktbara samarbete med veteransångrösten Claes Janson. Ett passande val, då han tidigare gjort albumprojekt där han tolkat allt från Povel Ramel till Stevie Wonder. Ja, mina barn, Janson spelade även rövaren Tjorm i Tage Danielssons film Ronja Rövardotter.

Åke Grandell arbetade vid Rundradions svenska avdelning från 1967 fram tills att de orange kuverten började omvandlas till verklighet 2001. Kallet var dock för starkt och Grandell fortsatte att arbeta som frilans med musikprogram, företrädesvis med visor, folkmusik och jazz på schemat.

Grandell hade även en annan karriär (snarare flera karriärer) vid sidan av radion. Den kreativa mannen skrev vis- och sångtexter (Tomas Ek sjöng Du går så skyggt till en fjärde plats i Eurovision 1990) och agerade därtill skivproducent. I runda slängar 160 finlandssvenska skivor hann Grandell sätta till världen via sitt skivbolag Okay. Han initierade även Tondiktarna, med avsikt att befrämja viskonsten i Finland. Aktivt musicerande inbegrep trakterandet av basfiol i spelmanslaget Halsbrytarna.

Det regnar i min stad är en mycket fin skiva, med fingertoppskänsliga tolkningar av Åke Grandells poesi. Christina von Bülows inkännande musik accentuerar de blå men vardagsmättade känslorna i Grandells grubblande och finurliga ordmusik. Claes Janson sjunger med ålderns pondus på ett rättframt vis.

Janson sjunger ”en råkall dimma mig kväver i sitt famntag”, men visst ser det där regnet i min stad ut att spricka upp?