Susanne Rosenberg

Dela den här recensionen:

När Susanne Rosenberg tar sig an koraler så är det musik med djupa rötter. År 1697 gav svenska kyrkan ut den första koralboken där melodierna ofta kom från den gregorianska traditionen. Jag kommer också att tänka på dubbelskivan Canto Gregoriano när jag hör den här skivan. Det som förenar är ett slags existentiell känsla av lugn och koncentration som står emot det larmande som är vår tids signum. 

Men när Susanne Rosenberg sjunger in koraler så är det med folkliga melodier som hon letat fram från olika källor, från olika tider och platser. Hon har sedan sjungit in koralerna i Morkarla kyrka i ett svep i inspirationens ögonblick. På några ställen har hon sjungit in en stämma, också det direkt som tanken föll. Det är som sagt lite som att komma ur vardagens lunk att lyssna till dessa vackert och sirligt sjunga koraler. 

Några känner man igen texten till, som Den blomstertid nu kommer, men melodierna är andra. Att lyssna till Susanne Rosenbergs sång är som att dricka friskt källvatten direkt i naturen. Fast ett källvatten för själen.