Grabbarna från Eken

Dela den här recensionen:

En skiva med nya fräscha tolkningar av Carl Michael Bellmans, och Fredmans, epistlar är inte var dag man får uppleva. Dessutom utan att artisten bär på Åkerströms, Taubes eller Thåströms inspelningar som tunga ok över sina axlar. Tolkningarna här är folkmusikaliska och det är delvis därför allt känns så nytt och fräscht. Valet av visor är däremot aningen fantasilöst. Fjäriln vingad och Solen glimmar är Bellmanvisor som kändes uttjatade redan 1965 och Glimmande nymf har Fred Åkerström för alltid gjort till bara sin. Där finns ju faktiskt 82 epistlar att välja och vraka bland. Men, med dessa sprittande och personliga folkmusikaliska versioner kompade på gitarr, fiol, dragspel, slagverk, bas, flöjter och mandola är Grabbarna för tillfället förlåtna. 

Det bör också sägas till deras försvar att episteln med titeln Bröderna fara väl vilse ibland är en av Bellmans vackraste epistlar och långt ifrån uttjatad. Grabbarna visar dessutom att den är en fantastisk folkrockballad. När det gäller sången är dragspelande och sjungande Samuel Linderström inte Fred Åkerström, men han försöker heller inte vara det. Samma gäller Kim Persson som också är en ypperlig flöjtist men lägger mer krut på mandolaspelet, det är lite synd. Johanna Gustafssons slagverkande tillhör det som får tolkningarna att svänga och Tommy Lundgrens fiol förstärker folkmusiken i tolkningarna. 

Grabbarna från Eken är ett spelglatt gäng skickliga musiker med stor Bellmantolkarpotential. Ser fram emot resterande 73 epistlar och 67 sånger. En skiva det blir svårt att undvika när årets visa-folk-skiva ska nomineras.