Brigaden

För sex år sedan kom den Malmöbaserade gruppen Brigaden med sitt andra album Om Jesus, Lill, Alberto och våra föräldrar (Havtorn Records), som stack ut med sitt starka fokus på välklingande melodier i en anda av lättflyktig jazz i kombination med filmmusik och lite progg. På nya skivan, som tagit sex år att för- och bearbeta, har konceptet finslipats ytterligare, vilket utmynnat i tolv gediget utmejslade kompositioner med snygga harmonier och omsorgsfullt vässade arr.

Sättningen är ungefär som tidigare, vilket innebär trumpet, två saxar, gitarr, bas och trummor fördelade på sex musiker som också hanterar keyboards, flöjter, klarinetter och syntar. Av dessa instrument är det framför allt saxofoner och flöjter som är tongivande i de luftigt tilltalande melodierna, vilka kan skicka mina tankar till såväl Penguin Café Orchestra som Lars Hollmer, och ibland även till Calexico.

Det finns massor att uppmuntras av på albumet, i synnerhet det delikat puttrande stycket Pil och vackra Ingen mera Mayflower, som båda bärs upp av utsökt flöjtspel. Med lite mer intensitet och energi i framförandet hade finfina Tjocka stenen varit ännu ett snäpp vassare.