Eric Bibb 

Dela den här recensionen:

Eric Bibb är en av de mest underskattade svenska musikerna. Nu som folkpensionär måste han väl snart ändå bli ”folkkär”! Är han svensk kanske någon undrar? Ja, för mig är han svensk i alla fall, jag har sett honom en hel del i Stockholm. Men han är född i USA, kom tidigt till Sverige och har som många av oss bott på olika platser i livet. 

Eric Bibb har en fantastisk mjuk och varm blues- och folkmusikröst. Han spelar härlig plockande akustisk gitarr och omger sig med de bästa av musikervänner. Under åren har han spelat in väldigt mycket. Det har varit egna låtar, guldkorn ur de amerikanska musikskatterna och global världsmusik. Särskilt kul var Brothers in Bamako där han växelverkade med Habib Koité. 

Nu är det dags att skriva ett brev hem till det gamla nya landet Amerika. Han säger att det är ett kärleksbrev, kärlek till ett folk med energi och förändringskraft, kärlek till medborgarrörelser, då och nu. Och jag tycker mig höra försonande kristna drag hos Eric Bibb. 

Materialet är dock en aning ojämnt. Mustiga låtar som passar Eric Bibbs kraftfulla sammetsröst perfekt blandas med enklare låtar. Ändå gör han det så bra! Allra bäst i titellåten Dear America, och i rockiga Whole world’s got the blues, med läckert elgitarrspel av Eric Gales. Och kanske, kanske blir Eric Bibb folkkär i Sverige lagom till 70-årsdagen i augusti?