Amparanoia

Dela den här recensionen:

Gruppen Amparanoia verkar i samma anda som många andra spanska fusionband som tar de spanska rytmerna och transformerar till något nytt och modernt. Amparanoia låter mjukare än Ojos de Brujo och punkigare än än Chambao – kanske är det tack vare Amparo Sánchez superraspiga röst?

Viss likhet med Manu Chau finns också. Även om frontfiguren Amparo Sánchez, som skrivit all text och musik, har sin alldeles egna originalitet. Hon har som artist (kanske inte specifikt på den här skivan) ett feministiskt perspektiv där hon tar tydlig ställning mot mäns våld mot kvinnor – och för Människan. Skivan Himnopsis colectiva genomsyras generellt av livsbejakande texter men med en härlig skärpa. En del spår berör livets svårigheter och den ensamhet som många känner under dessa pandemitider, men är ändå hoppingivande. 

Amparo Sánchez bildade bandet i mitten av nittiotalet men har däremellan haft en solokarriär, skrivit böcker och startat skivbolag. Musiken på skivan har influenser av Balkanmusik, latinrock, cumbia, reggae och flamenco i en väl sammansatt mix.