Sorten Muld

Dela den här recensionen:

Nitton år efter senaste albumet återvänder till slut danska folk-electronica-pionjärerna Sorten Muld med en ny fullängdsskiva. Tidigare tolkade de ofta medeltidsballader, men här är det mesta egna kompositioner, om än ibland med inslag av traditionella sånger. Precis som förut har trion en lång rad gästmusiker, dels på gitarrer, trumset och kontrabas men också på det bandet kallar ”nya nordiska” instrument: här finns saz och oud, duduk och kavalflöjt och nordafrikanska slagverk som bendir. I Venelite II dyker helt plötsligt skönt jazzig trombon och trumpet upp och smälter snyggt in bland beatsen.

Ulla Bendixens ljusa röst står givetvis i centrum, omgiven av och insvept i Henrik Munchs och Martin Ottesens elektroniska ljudlandskap och den senares dragspel, nyckelharpa, klaviatur, mungiga med flera instrument. Även de akustiska instrumenten känns som hemma bland elektroniken, och en turkisk-inspirerad polska spelad på dragspel och saz och med programmerade rytmer är en riktigt bra sammanfattning av vad Sorten Muld ägnar sig åt 2021. Även tolkningen av en traditionell turkisk folksång är ruskigt fin, med tvåspråkig sång, duduk, oud och skimrande syntklanger.