11 Per Henrik Wallin Trio
Blues work
Dragon 1982
Per Henrik Wallin arbetade gärna i trioformatet. På Blues work hörs han med basisten Torbjörn Hultcrantz och Erik Dahlbäck på trummor. På skivan, inspelad före olyckan som gjorde att han inte kunde använda pedalerna, hörs Wallin i korta improvisationer där han renodlar sitt avantgardistiska, men också Monk-impregnerade tänkande.
Magnus Eriksson
12 Börje Fredriksson
Intervall
Columbia 1966
Börje Fredriksson stämplades som Coltrane-plagiatör, men hade en känslofylld ton i sin tenorsax som rimmade perfekt med hans personliga kompositioner. Bland medmusikerna på det enda album i eget namn som kom ut under hans korta livstid finns Bobo Stenson, Lars Sjösten och Palle Danielsson.
Peter Bornemar
LYSSNA
13 Bobo Stenson med Jan Garbarek Quartet
Witchi-tai-to
ECM 1974
Lär ursprungligen ha varit tänkt som trioplatta med Bobo Stenson, Palle Danielsson och Jon Christensen. Sen träffades Bobo och Jan Garbarek på ett jam i Polen och resten av historien är en ECM-platta av allra högsta klass. De hade mötts på Garbareks platta Sart, men Witchi-tai-to är en helt annan story. Fyra unga världsklassmusiker som träffas i en studio i Oslo 1973 och berättar historier som ingen tidigare hört, men som responderar i envar. Lyrik och finstämt varvat med ett suggestivt ställ och briljanta soloinsatser i låtar av Carla Bley, Don Cherry, Danielsson och med titellåten en take på saxofonisten Jim Peppers låt, inspirerad av ursprungsamerikansk sång.
Magnus Östnäs
LYSSNA
14 Per Texas Johansson
De långa rulltrapporna i Flemingsberg
Moserobie 2015
Vi förlorade honom till sjukvården där en period. Men till slut kom spelsuget tillbaka och det med dundrande besked. Under en period på mitten av 2010-talet hördes Per Texas Johanssons saxar och klarinetter plötsligt överallt och hela tiden kändes det som. Och de många långa åren hade uppenbarligen byggt upp en enorm bank av visioner och lust. Den ack så vackert regisserade återkomsten blev med albumet De långa rulltrapporna i Flemingsberg (döpt efter pendeltågsuppgången mot Huddinge sjukhus) där han svindlande 17 år efter Alla mina kompisar (på sjunde plats här) satte en helt ny ribba för vad jazz kunde vara och inte minst hur den kunde klinga. För det här är musik där klanger och stämningar och visuellt berättande är lika centrala som swing och melodi. Som en svit kortfilmer att ryckas med i eller själv skapa. Spelkompisarna var Mattias Ståhl på vibrafon, Johan Lindström på steel guitar, Konrad Agnas på trummor och gamle parhästen Fredrik Ljungkvist. Fyra år senare kom Stråk på himlen och stora hus och vidgade det musikaliska spektrat ytterligare.
Patrik Lindgren
LYSSNA
15 Rena Rama
Rena Rama
Caprice 1973
1973 års Jazz i Sverige-skiva listas internationellt som världsjazz. De afrikanska, pakistanska och balkanska impulserna framhålls, men även tidens fusionmusik finns med i en brygd som blev gruppens unika uttryck. Lennart Åberg, Bobo Stenson, Palle Danielsson, Bengt Berger, Leroy Lowe: nu, närmare femtio år senare, får medlemslistan närmast mytologiskt skimmer.
Magnus Eriksson
LYSSNA
16 Bengt-Arne Wallin
Old folklore in Swedish modern
Dux 1962
Coolfolk. Om Bengt Hallberg och Stan Getz redan i början av 1950-talet plockade upp ”svensk” folklore i jazzen med Ack Värmeland du sköna, eller Dear old Stockholm, var det inte förrän tio år senare som Jan Johansson och Bengt-Arne Wallin tog ett metodiskt grepp om folklåtarna. Wallin grävde i svenskt visarkiv, plockade ihop en orkester bestående av jazzmusiker som Riedel, Rune Gustafsson, Arne Domnérus och klassiska konsertmusiker som gjorde Wallins arr på Vallåt efter Gössa Anders Andersson, Pekkos-Pers Brudmarsch, gotländska Uti vår hage. Cool jazz och folklore i briljant orkesterform med öppenhet för samtidens stora improvisatörer.
Magnus Östnäs
17 Eje Thelin Quintet
So far
Columbia 1963
Eje Thelin spelade in So far med sin klassiska kvintett 1963. Musiken är öppen och sökande, och bygger mycket på kontrasterna mellan Eje Thelins melodiösa och flexibla trombonimprovisationer och Ulf Anderssons mer hårdföra tenorspel. Snabbspelet i Fast, där Rune Carlssons furiösa trummande driver upp tempot, ger ytterligare djupverkan.
Magnus Eriksson
LYSSNA
18 Mats Gustafsson
Impropositions
Photo Suecia 1997
Saxofonisten Mats Gustafssons roll för svensk improvisationsmusik och frijazz de senaste trettio åren är oskattbar. Som pådrivare, sammanlänkare och, förstås, musiker i egen rätt. Oftast i grupper eller i olika konstellationer. Men på soloalbumet Impropositions går han neråt, inåt. Återvänder till kärnan. Ensam i ett rum med sitt instrument. Luft, rymd, energi. Från susande tystnad till frenetiska vrål. Det är 71 minuter av total närvaro, slölyssning omöjlig.
Magnus Säll
LYSSNA
19 Nannie Porres
Närbild
EMI 1976
Närbild, detta kongeniala namn för en platta med närstudier av svenska vis- och jazzskatter som Ferlin, Taube och Fritz Sjöström, av en sångerska som sedan tidigt 1950-tal med en osviklig närvaro sjungit inifrån sången själv. Liksom Sonya Hedenbratt blev Nannie Porres i det allmänna medvetandet lite ställd i skuggan av Z. Men Porres är helt i egen rätt, en sångerska som med ett självklart sväng och briljant tajming är ett med sitt instrument. På Närbild finns första svenska texten till Gullins Danny’s dream, men lyssna också till hur Porres tolkar Dylan på plattan I thought about you. Yeah!
Magnus Östnäs
LYSSNA
20 Paavo
Paavo
Apart Records 2007
Sångerskan Sofia Jernberg och pianisten Cecilia Persson utgör frontlinje i gruppen Paavo. Tillsammans med bland andra blåsarna Alberto Pinton och Jonas Knutsson gav de på gruppens första skiva liv åt glad avantgardism där blåsarna och Sofia Jernbergs röstekvilibristik skapar njutbart brötig musik. Innerfodralet var dessutom handsytt.
Magnus Eriksson
LYSSNA
