Glitterfittan

Dela den här recensionen:

Den dagen Kristina Lugn dog, satt jag med Göteborgsduon Glitterfittan i hörlurarna. Lugns halsbrytande ordvändningar, absurda och hjärtskärande på hennes unika sätt, bröts i medvetandet med Agnes Åhlunds och Hilda Ekstedts vassa, sorgsna och arga texter. Glitterfittan bjuder bra kontrast mellan den drömmiga cittran, den brötiga barytonsaxen och de skarpa texterna med den Lugnska reflektionen ”dåligt väder i min säng”, eller skönt passivt-aggressiva rader som: ”i morse rensade jag avloppet med din tandborste” i Du kan dra. Ett underbart matriarkat rör sig mellan skruvade skillingtryck och ska-punkiga Puckon och GES-poppiga Jag mår skit som är ett slags inverterad men minst lika hejig När vi gräver guld. Man lockas med i paraden, med ett leende på läpparna. Glitterfittan säger sig vara ”ett avgrundsvrål förklätt i fladdrande ögonfransar” och en ”ulv i fårakläder inför den manliga blicken”. Stundtals bättre än så skulle jag vilja säga, ur en förhoppningsvis avlagd manlig blick.