Terje Isungset

Dela den här recensionen:

Tidigare har slagverkaren, kompositören och innovatören Terje Isungset skapat musik för instrument bestående av is, men på Sildrande är det vatten i dess flytande form som är temat. Ofta spelar han på sitt karaktäristiska sätt med mjukt mullrande bastrumma, rasslande klockor och cymbal, och liksom en bit bakom sina medmusiker, som skapar stämningar snarare än fasta låtstrukturer.

I Elv sätter Isungset ett rejält groove på sin mungiga, och pianisten Morten Qvenlid spelar ett av skivans få solon. Även efterföljande Ungdomskjelde är till största delen tungt groovig med både trummor och mungiga, innan den urartar i tjutande högfrekventa toner på saxofon, trumpet och stråkar.

I flera andra spår spelar däremot Isungset inte alls, och Sissel Pettersens röst, Arve Henriksens och Gunnar Halles trumpeter, Mats Edéns och Nils Øklands hardangerfelor och violiner skimrar högt ovanför Mats Eilertsens kontrabas. Liveinspelningen av Turke består av mjuka, utdragna klanger under dess tolv minuter, och så småningom hörs även vattnet självt, inspelat av kompositören på tre olika fjäll.