Anders Jormin

Dela den här recensionen:

Titeln på den här skivan är mångtydig på samma spännande vis som det klingande resultatet. De flesta av låtarna rymmer ett poem som sjungs av Lena Willemark, samtidigt som själva den musikaliska gestaltningen är poetisk och mångskiftande. Här finns på en gång ett slags omedelbarhet, det är inte svårlyssnad musik, samtidigt som det händer så mycket att det finns mer att upptäcka lyssning efter lyssning. Anders Jormin har skrivit och arrangerat sexton låtar för Lena Willemark på sång och fiol, Karin Nakagawa på japanska stränginstrumentet koto samt Bohuslän Big Band, med en rad eminenta solister. Klangen är genomgående orkestral med den skimrande koton som en extra dimension, det blir sammantaget riktigt läckert. Det musikaliska innehållet är huvudsakligen en slags modern jazz med olika kryddor utifrån de medverkande, en hel del japanska tongångar och även svensk folkmusik. Men delarna inlemmar sig hela tiden fint i helheten och låter sig inte sönderdelas, Anders Jormin har fått ihop musiken på ett imponerande vis. Det har blivit en otroligt bra skiva!