Bazar Blå
Stallet, Stockholm 6 februari 2019
Sedan starten 1996 har trion Bazar Blå finslipat och ständigt utvecklat sitt musikaliska universum. Det har förändrats mycket genom åren, men har aldrig låtit som någon annan artist – det finns ytterst få band som har ett så oerhört personligt sound.
Den huvudsakliga kompositören Björn Meyer växlar hela tiden mellan melodiskt spel och komp på sexsträngad elbas och basmandola, Johan Hedins nyckelharpor bygger klanger och fyller i snarare än tar solorollen och kommer nästan lite i skymundan emellanåt, och Fredrik Gille bakom sina många slagverk har en mycket särpräglad stil där han ofta spelar så avskalat och sparsmakat att vartenda slag har en betydelse, inget görs i onödan. Lägger han till eller utelämnar ett slag i en takt blir det enormt effektfullt, liksom de sällsynta accenter på bastrumman som ibland bara dyker upp några få gånger i vissa låtar.
Den här kvällen bjuder trion mestadels på musik från senaste plattan Twenty, men det blir även några äldre nummer och faktiskt också två helt nya låtar. En av de sistnämnda överraskar genom att vara riktigt snabb, vilket Bazar Blås musik annars sällan är. I synnerhet materialet från Twenty präglas av vackra melodier, lågt tempo och oerhört smakfullt spel.
Det är ofta helt enkelt en ren njutning att lyssna på gruppen, och eftersom trion gärna binder ihop ett antal låtar till långa sjok är det lätt hänt att man sluter ögonen och låter sig svepas in i deras högst egna musikvärld. Det är en plats där det aldrig går att veta vad som kommer hända härnäst, men där jag mer än gärna vistas varje gång tillfälle ges, det vill säga när Bazar Blå med några års mellanrum gör sina sällsynta framträdanden.
text: Rasmus Klockljung
bilder: Hélène Lundgren
