I vårt snart kommande nya nummer av Lira (#1 2018, ute 15 februari) blir det bland en massa annat en intervju med countrystjärnskottet Tyler Childers, som Liras reporter Magnus Östnäs träffade under dennes besök i Sverige nyligen.
Här en liten teaser från en väldigt speciell kväll på ett utsålt Twang i Stockholm den 19 januari.
*********
Ensam på en pinnstol med resegitarren i knäet skickar 27-årige Tyler Childers den ena skarpt skurna låten efter den andra ut i den koncentrerade församlingen. Inte många ser något – men alla hör att det här är något som ingen kan ha drömt ihop. En timme blir en och en halv innan Childers avslutar med Bottles and bibles, berättelsen om prästen som Gud lämnade. Utanför väntar vintern. Innanför vet alla att något avgörande har utspelat sig.
Det är en sällsam första kväll på svensk mark. Gitarraffären på östra Söder är fullsatt med en publik ur alla åldrar. Män och kvinnor sjunger med i de personliga novellerna med motiv från Tylers hembygd i Appalacherna där banjodrivna bluegrasslåtar och murder ballads varvas med iakttagelser från ett område dränkt i opiater och om sökande efter universums eget ljud.
Man skulle kunna tro att 27-årige Tyler Childers från östra Kentuckys bergstrakter grävts fram färdigslipad ur ett av delstatens numera nedlagda gruvområden, men sedan debuten med Bottles & Bibles 2011 har Childers spelat sig i allt större cirklar från hemstaden Lexington, Kentucky.
Det Sturgill Simpson-producerade albumet Purgatory släpptes i USA i somras. På Twang spelar Childers alla sånger från skivan, ett par från den första och ett par covers, Hank Williams Old country church, Kris Kristoffersons Help me make it through the night och John R Millers Coming down. Kärlekssången Lady May till frun och singersongwritern Senora May vars initialer han bär tatuerat på ringfingret.
Efter konserten bjuder han på öl och ett samtal som rör sig mellan uppväxten i en starkt religiös baptistfamilj, det avgörande mötet med beatpoeten Kerouacs texter och om låten Universal sound som han förklarar fungerar som en slags dagboksingång och ständig påminnelse:
“I think about tobacco juice and mason jars of shine
I think about the vices I’ve let take me over time
I recall when I’s a baby, I didn’t need nothin’ around
But a little bitty rattler and the universal sound.”
– Universal sound fungerar som en dagboksingång och som en konstant påminnelse att även när jag är låg måste jag ändå gå upp på scen. Ibland kanske jag inte är mitt bästa jag men jag måste fortfarande spela den sången: Det är liksom: Hej kompis! Kommer du ihåg den tiden då det här verkade förnuftigt? Hur skulle det vara att försöka nå dit igen?
Sade Tyler Childers innan han packade ihop och for söderut. I nästa Lira kan du läsa mer om vad vi talade om, om uppväxten i Kentucky och om arbetet med Sturgill Simpson.
text: Magnus Östnäs
bild: Melissa Stillwell
Läs även recensionen av albumet Purgatory här.
