Quartet Ajaton

Dela den här recensionen:

En faktor som ofta får mig intresserad av ett band är om de har en ovanlig sättning, och finska Quartet Ajaton har en av de allra mest udda instrumenteringar jag stött på; röst, bandoneón, viola da gamba och Moog-synt! Föga förvånande drar även gruppens musik åt många olika håll. Här finns spår av jazz och improvisation, nutida konstmusik och nytango, men även en armenisk folkmelodi och två engelska renässans- och barockstycken.
Mia Simanainens sång är ofta ordlös och hon använder sin röst som ett melodiinstrument eller svävar ut i långa haranger, men sjunger ibland bedövande vackert, inte minst i sångerna av John Dowland och John Blow. Gamban har ett lågt register men spelar stundtals hellre melodi tillsammans med bandoneónen medan Moogen brummar i basregistret samtidigt som den tjuter fram diskantljud som kunde varit hämtade från en rymdskräckfilm. Egensinnigt så det förslår.