Hans P Kjorstad & Rasmus Kjorstad

Dela den här recensionen:

Två bröder från Fron har botaniserat i notböcker, inspelningar och levande tradition i norska Gudbrandsdalen och åstadkommit något av det mest märkvärdiga jag hört inom nordisk folkmusik.
Det skär, distar och skrapar. Bröderna dekonstruerar, improviserar och spelar ibland bara underskönt mjukt och vackert. Ibland distar det och skär men det finns en mening i den galenskapen. Två melodislingor går på tvärs, stapplar sig fram men tar sig i mål. Det är barockt och hypermodernt.
Första lyssningen var närmast en plåga. Andra också för det var samma sak igen, men sedan … Jag blir glad. Tänk om en Paradisask bara är fylld med den där vita, goda som är lite större än de andra? Gott i början men sedan blir det enformigt … Just så är den här plattan – INTE! En del är sött, en del är surt och en del är lakrits.
Bröderna Kjorstad har vädrat garderoberna och kanske gjort årets bästa platta redan i januari 2017.