Fredrik Ljungkvist Yun Kan 10

Dela den här recensionen:

Yun Kan 10 svänger trumhinnorna oväntat mot partikelfysiken. Där är inte allt vad det synes vara, ett äpple behöver inte falla ner från trädet, det kanske flyger iväg som fågel eller blir en rökring. Vibrerande vågfält utan massa är den grund vi står på och vakuum är långt från tomt.
Det är en sådan kvantverklighet som bär fram musiken. Denna fruktbara osäkerhet öppnar för nya möjligheter där både det kända, oväntade och ohörda är välkomna. Kopplingar och blinkningar finns förstås, inledande Lackritz är sopransaxofonisten Steve Lacys födelsenamn, och strukturer från Ken Vandermarks abstrakta och mycket spännande Territory Band får hos Yun Kan 10 folkhemsvärme, spetsad med en skopa humor. Musiken rör sig utan ansträngning mellan nästan tystnad och multimuller. Den kan skumpa och bubbla som Sun Ra Arkestra, men oftare lugnar den ner sig, utan att tappa ett uns av laddningen. Varje komposition är en berättelse, mycket ryms i orkesterklangen, där rösten självklart tar plats bland övriga instrument. Efter nya genomlyssningar hör man mer, hör man annat.
Orkestern består av Fredrik Ljungkvist, arrangemang och kompositioner, sopran- tenor- och barytonsaxofon, Sofia Jernberg röst, Mats Äleklint trombon, Per-Åke Holmlander tuba, Klas Nevrin piano, Mattias Risberg klaviaturer, Katt Hernandez fiol, Mattias Welin kontrabas, Jon Fält och Raymond Strid trummor.
Dryga 80 minuter med tio spår på en dubbel-cd skickar ut oss på en mångtydig färd.