Stormfågel

Dela den här recensionen:

Här hör vi inte, som man då och då kan göra på Havtorn Records, musiken som ett rytmiskt klivande i en nordisk torvmosse. Efter tre minuter blåser en kraftig vind oss mot Yttre Hebriderna eller något liknande. Här finns plötsligt en skärpa och dramatik, och en lust att ta befälet. Naoko Sakata och hennes pianotoner stänker som hagel i storm.
I en bred ljudbild rik på detaljer och ofta riktigt maffig, rent brutal ibland, hör vi förutom det suveräna pianot Marie Nilssons röst, Otis Sandsjös tenorsax, Joel Fabiansson på elgitarr, Erik Fastén på trummor och bandets ledare Alfred Lorinius som bidrar med basfiol, musik och text.
Det finns ett texthäfte, men rösten som ett instrument bland de andra ger mer. Den unga svenska improvisationsmusiken och jazzen är en startpunkt, liksom närheten till den experimentella popen och rocken. Att Lorinius (liksom Sandsjö) har spelat med Isabel Sörlings Farvel kan man höra, fast Stormfågel är tyngre och skarpare i kanterna. Starka känslor med expressiva utbrott. Kärva samlade inspel med värme och omtanke i botten. Det är bra tryck i debuten.