Alex Jønsson

Dela den här recensionen:

Bland det bästa med jazz är den öppna attityden gentemot varandra som jazzmusiker ofta har, i högre eller lägre grad. Just det eftersträvas på detta album, att “spionera” på varandra handlar om att inspireras av och plocka upp varandras idéer. Danske gitarristen Alex Jønsson visar på sitt andra album sig ha ett vidöppet spel med en hel del kreativa infall. Hos honom hörs långa lyriskt melodiska solon, ett öppet sparsmakat ackordspel som ger luftighet åt musiken och mycket utrymme åt de andra musikerna samt även ett taggigt på tvärsen-spel med en hel del dissonanser.
Hans medmusiker, Jens Mikkel Madsen på ståbas och Andreas Skamby på trummor, stödjer lyhört hans idéer både i de flödande och i de mer ruffiga partierna. Med andra ord en trio med ett brett spektrum av uttryck och som inte väjer för ett skitigare spel. När en taggig låt, som War in peace, följs av en melodisk ballad, i det här fallet Bisgården, så blir effekten stark.