Lucia Cadotsch

Dela den här recensionen:

Med en okonstlad stämma och blicken rakt fram sjunger Berlinboende men Zürichfödda Lucia Cadotsch tio välbekanta sångklassiker, några med tung ikonstatus. Djärvast från min horisont är att ge sig på Strange fruit och Don’t explain som Billie Holiday gjort odödliga, men hon fixar det.
Tillsammans med Otis Sandsjö på tenorsaxofon och Petter Eldh på basfiol utgör hon en trio som skalar av låtarna alla föreställningar jag bär på och visar fram dem på nytt utan att tidigare interpreter varken står i vägen eller förminskas.
En gång (Speak low) tycker jag nog att basen trampar henne på tårna, men i övrigt gör både sax och bas genomtänkta och radikala förenklingar med sikte på sångernas kärna. Olika ostinato-loopar och en ton som liksom följer spåret av ett känsligt blyertsstreck från Sandsjö, och en knäppande enveten basfiol som cirklar kring henne, nära nära.
De utgör inte någon konventionell trio utan opererar inom ett avskalat frijazzidiom, och huserar samtidigt i en melodiskt svängande härad.