Anders Bergcrantz

Dela den här recensionen:

Vart han än reser med sin trumpet, vilken sorts musik, plats på jorden eller tidpunkt i musikhistorien han än besöker, så förblir Anders Bergcrantz sig själv. Oavsett om han spelar elektriskt och fränt eller akustiskt och stillsamt, så finns en kärna, ja, ett hjärta i varje trumpetton som är han, just han. Med ett ord: ömhet. Kanske längtan också, något drömskt.
Albumet Soulfully yours är en rundresa till och genom olika musikaliska uttryck. Med på färden har Bergcrantz tagit en lång rad passande medresenärer, färre ibland och ibland fler. När han inleder med att koppla trumpeten till Conn Multi Vider-boxen och spelar ihop med ett gäng elektriska musiker som öser och skriker och rusar framåt i full fart – till exempel Anders ”Chico” Lindvalls illersnabba elgitarrtoner och Robert Tjäderkvists frätande klaviatur – är det lätt att jämföra med Miles Davis elektriska period.
Men låten Spirit of life får mig att tänka på något annat. Jag hör den som en protestlåt. Dagens jazzmusik, oavsett stil, är ju så lågmäld och lugn, som salongsjazz. Måste den vara det? Ska den? Ett trumsolo bryter av, en kör börjar mässa och Anders spelar till körsången. Nästa spår är mer ”vanlig” jazz: en kvartett med bas och trummor men inget piano, istället Linus Olssons elgitarr. Så tar också den låten, Childlike, en annan väg.
Saraswasi, mitt favoritspår, kan kallas världsjazz. Anders Bergcrantz reser till Indien med många handtrummor i kompet. Han för oss till en annan värld – musikaliskt, geografiskt, mänskligt – när trumpeten spelar till enbart rytmer. Också hans nära samspel med tenorsaxofonisten Tomas Franck, i Mr BF och Resistance, måste höras. Liksom döttrarna Iris och Rebecca Bergcrantz vackra jazzpopsång i It freezes now (komponerad av hustrun Anna-Lena Laurin och enda låten han inte gjort själv).
Fast mest är det ju Anders Bergcrantz trumpet jag kan höra i evigheter: hur melodier blir improvisationer och improvisationer blir melodier, liksom i och ur varann.