Sisters of Invention

Dela den här recensionen:

Hade först tänkt beskriva musiken som experimentell gladjazz. Det var – lite – skämtsamt. Musiken kan ju inte placeras i genren gladjazz. Men Sisters of Invention – Malin (trummor/sampling-pad) och Karolina Almgren (saxofon/sång) – experimenterar med jazzmusikaliska uttryck och jag blir glad av resultatet.
Nyfiken, lekfull och humoristisk passar som karaktäristik. Eller spirituell, i betydelsen kvick och fyndig. ”Uttryck” ska läsas i plural – minst tolv, lika många som spåren på nya albumet Sol, men säkert fler ändå, även i samma låt växlar de musikaliska uttrycken. Blott två musiker, det räcker. De kan låta både som en duo och en liten orkester.
Vilket måste bero på syskonens intuitiva samspel. Malin och Karolina Almgren inspirerar varandra, spelar med och mot, så att matematik får nya summor. Ett plus ett blir tre eller fem. Förstaspåret Tiddelipom är introduktionen: så här kan musiken bli. Som om Karolina testar saxens toner och ljud, inte hårda och tuffa utan mjuka och väna, men ändå så lekfulla att musiken går från melodiskt till mjukspräck. Malin spelar följsamt på tystlåtna trummor, för att sen ta i med lite mer tyngd.
I Hustak börjar Karolina sjunga, först utan och så med ord, stilla och vackert, till Malins bastanta trummor. Hon kan också höja röstvolymen – lite, betoning på lite. Jazz- eller vissång? Spela roll! Ibland hörs en folkton i röst och saxofon medan hennes fria förhållande till melodier och rytmer väl kommer från jazzen.
Lyssnar Malin på Karolina innan hon bestämmer trumrytmerna i ett spår? Eller spelar hon först och så får systern följa med? Fascinerande varierat trumspel, i vilket fall. Redan av låttitlarna – nämnda Hustak, Sol, Stjärnfall, Månens ballad och The Lonely Sea – framgår att Karolina samtalar och berättar, både med saxofonen och sången, med toner och ord. Det ena fördjupar och förtydligar det andra. Malins trummor bryter in och kommenterar.
I sistaspåret Har du somnat än? tillkommer piano: en ljuvlig ballad, där Karolina sjunger extra fint. Men har tonerna och orden sorgkanter – eller inte?