Rosanne Cash

Dela den här recensionen:

Rosanne Cash har alltid gått en egen väg, ibland parallell med countryns allfarvägar men lika ofta vägar där hon med konstnärlig självmedvetenhet distanserar sig från de förväntningar hennes namn väcker. Hon är också en av den samtida musikens mest egenartade lyriker, en egenskap hon odlade redan på den personliga Interiors från 1990, en av hennes mest underskattade skivor.
Tonläget på nya skivan She remembers everything är mörkt och erfarenhetsmättat. Kompet är lågmält, men inte reducerat. Det ligger i fin balans med de stämningar som texterna manar fram. Dessa pendlar mellan det personliga och det samhälleliga som i 8 gods of Harlem, som har en liberal udd mot polisvåld och vapenhysteri. Men även där blir tolkningen personlig som för att understryka den existentiella dimensionen där människan står ensam i universum. Med en låttitel från Alpha Band kunde Rosanne Cash kallas en ”moody existentialist”.