Jeppe Zeeberg

Dela den här recensionen:

Den unge danske pianisten Jeppe Zeeberg har ett särskilt förhållande till rytm. Men det är inget strömlinjeformat verk vi möter med den skruvat betitlade debuten Riding on the boogie woogie of life. I stället integreras inslag som disharmoni och skeva takter in i låtarna. Experimentellt men kontrollerat. Still life without flowers är ett solostycke för piano som under nio minuter visar Zeebergs bredd och vilket fundament spåren med större arrangemang vilar på. Det kan vara lite svårt att hänga med ibland när allt drar igång, med smattrande slagverk, skrapiga stråkar och dånande klaviatur, men musiken blir intressantare ju mer kaosartad den är. I varje instruments strävan att medverka i takten. Skivan avslutas storstilat med den andra delen av ett tudelat titelspår, ett brusigt, ganska konventionellt stycke som mynnar ut i läcker improvisation och tunga handflator mot tangenterna.