Sarah Cracknell

Dela den här recensionen:

Red kite är Sarah Cracknells första soloplatta på 18 år. Till skillnad från solodebuten Lipslides elektroniska indiepop, inte olik vad hon presterar med gruppen Saint Etienne, är hennes andra soloalbum en mer akustisk affär, med ett starkt inslag av 60-talspop-psykedelia och en dos engelsk folkpop.
De skenbart soligt poppiga melodierna och Cracknells sammetslena, drömskt varma röst kan få en att glömma bort att texterna ofta är rätt mörka. I stället lämnar de paradoxalt nog efter sig en solig känsla och en lätt melankolisk sinnestämning. Som minnet av en sommar, för länge sedan.
Duetten Nothing left to talk about, med Manic Street Preachers basist Nicky Wire, är kanske den givna singeln. Men det är de mer folkliga Take the silver, med ukelele och körsång av The Rails, The Mutineer med starkt framträdande akustisk gitarr och autoharp, bossan I close my eyes, de två Dusty Springfield-klingande Ragdoll och Underneath the stars, samt det sömngångaraktiga öppningsspåret On the swings, med sin överhängande känsla av fransk 60-talspop, som står ut som skivans starkaste spår.