SQ

Dela den här recensionen:

SQ skriker efter visuell inramning. Duons ljudäventyr är så utmanande och svårforcerade att man längtar efter något konkret att hänga upp dem på. Det är inte alls svårt att föreställa sig hur väl den elektroakustiska kostymen torde göra sig på scen och lyckligtvis hjälper även Glenn Guys suggestivt läckra skivomslag lyssnaren att hålla kvar fokus. Och när man väl bekantat sig en stund med de ödsliga, skavande tonerna märks vilka spännande möten som uppstår i sammansmältningen mellan Thomas Bjelkeborns laptop och Paul Pignons saxofon, inte minst i de lågfrekventa registren. I spår som Oddly foreseen kan man få plötsliga associationer till experimentjazz, primitiv folkmusik och inte så lite valsång. Starkast upplevelse blir det dock när någon ur duon intar en straight guy-roll samtidigt som den andra sprakar loss. Frijazztonerna berikar Tenor thumps inte helt olikt hur den nyligen cancerdiagnostiserade pianisten Ryuchi Sakamoto förgyllt samarbeten med Fennesz och Alva Noto.