The Waterboys

Dela den här recensionen:

Efter ett 00-tal med ett minskat utflöde tycks Mike Scott ha hittat en ny källåder. För två år sedan kom Modern blues som ett kraftigt statement från den amerikanska södern och det drömda beatniklandskapet. Albumet var Mike Scotts amerikanska resa precis som Fisherman’s blues var resan ut i det irländska.

Scotts kraftfulla, soulsvedda band med basisten David Hood och keyboardisten Paul Brown som andegivare fortsätter den resan på nya dubbelskivan Out of all this blue. Som alltid är Mike Scotts känsla för hookar och riff igenkännlig. Out of all this blue inleds med poppiga Do we chose who we love och If I was your boyfriend. Blandningen av den Yeats-stungna, ödesmättade och beatnik-uppkäftiga lyriken på Modern blues har delvis fått ge vika för andra frågor. Kärlek och liv och ett nytt ljus har kommit in i Edinburgh-sonens liv. Här finns Rokudenashiko tillägnad Mikes fru, konstnären Megumi Igarashi, Björkiga So in Love with you och Morning came to soon med elektriskt Hammond-spel av Paul Brown och den politiska lägesbeskrivningen i Kinky’s history lesson, inspirerad av den oförliknelige Kinky Friedman. Till de självklara hör Nashville, Tennessee med refrängen: ”My soul is in Memphis, but my ass is in Nashville” och textrader som ”I’m one part psychedelic gypsy, and three parts blue-eyed refugee”.

Låten har orsakat en del förvirring bland recensenter som fått för sig att den handlar om Mike Scott själv. Kul att Scott såg sig nödgad att gå ut och förklara skillnaden mellan honom och Memphis-sonen Paul Brown. Out of all this blue är på ett sätt en legering av allt Mike Scott och Waterboys sysslat med under fyra deccennier, tyngdpunkten har varierat men nu ligger den fast i r&b, soul och den folk-keltik som alltid dröjer därunder.