Grøn/Sky

Dela den här recensionen:

Folkkära norska poeten Halldis Moren Vesaas är källan till en cd med titeln Ord frå ein annan skog. Hennes diktsamling hette just I ein annan skog (1955). Denna skog illustreras nu med kala lövträd och snöiga granar, en fin kontrast till kärleksdikternas värme: ”Det är inte sant att kärleken är blind. Kärleken är klok.” Halldis var först i Norge med att 1929 skriva om erotik med kvinnan som subjekt. Synd därför att författarfotot visar en klok gammal gumma.
Kammarjazz eller modern visa är skivans genre. Duon Grøn/Sky består av sångerskan Anja Elina Skybakmoen och skivans tonsättare Anders Lønne Grønseth. Han spelar blåsinstrument, slagverk och ”tangenter” tillsammans med en stråkkvartett, och han är även producent.
Kontraster är ett genomgående tema i allt från texter till musik. Anja Elina sjunger outsägligt vackert, nästan ytligt men inte insmickrande. Ensemblen har fått på sin roll att lägga till disharmonier och det mörker som tydligt bor i texterna. Det blir intressanta möten.
Regnnatt tycks handla om att torr mark och törstande rötter äntligen får dricka, men sista raden välter allt: ”Du skal ikkje gå fra med meir …”. Likadant är det i sången om två älskare. En är en ljus och varm vän, som diktens jag visserligen aldrig sviker. Ändå drömmer hon i hemlighet om den andre, som kysser blek och sträng ”med vildare glöd” – se där fick hon till rimmet i diktens sista ord, det folk kommer att säga efter deras möte: ”Ho er død”.
Många tonsättare har gett sig i kast med denna diktning, på senare tid Valkyrien Allstars som nog vinner med sin bultande tolkning av att kärleken är klok. Förresten heter det inte så på norska, utan ”kärlek gör klok”! Det mörka där är att den älskade framstår som ett okänt land, svårt att förstå sig på, men med kärleken lyser sig kvinnan fram i varenda gränd.
Även i sången Du ser mig i ögonen finns komplikationer, som knappt brukar anas i till exempel Terje Eliassens populära körsättning. Den handlar om ångest som kan slå till i mötet med öm kärlek. Grøn/Sky förvaltar den berättelsen väl, utan att göra det lyckliga slutet sockersött.
Det avslutande spåret, om en ung son på väg ut, är framförd med gripande, enkelt allvar. Hans hand låg en gång på moderns bröst under amningen. Nu ligger den på hans hårda mansknä. Strömmen mellan dem blir allt bredare, men hon skall alltid höra om det ropar från hans sida av älven.