Karls Folkjazz

Dela den här recensionen:

Med obändig kraft väller musiken fram i första låten, en musik det är svårt att värja sig emot, ett blytungt gung och en mäktig ström nästan som ett vulkanutbrott. Flera låtar är av den karaktären och som lyssnare har man bara att följa med på färden, genom den berättelse (Erzählung) som förmedlas med musiken som medium.

Karl Seglem, som här valt att använda projektnamnet Karls Folkjazz, berättar om naturens livsavgörande betydelse för honom i cd-häftet, det är genom naturen han får kraft och genom den kreativitet växer fram och blir till musik. Men människans förstörelse av naturen genom bland annat plastöar i havet, polaris som smälter och skövlingen av regnskogen har satt djupa spår i honom, vilket skildras kraftfullt i musiken på Nunatak.

Uttrycket är inte alltid vackert men desto mer berörande. Tunga trummor bygger upp ett slags urkraft tillsammans med klaviaturer och elbas samt Karl Seglems mustiga saxofonspel med en hel del dissonanser. Hardangerfelor fyller i och breddar. Här ges också plats för naturens vackra och livgivande sidor i öppnande melodiska låtar där man kan få följa med på tur genom landskapet. Därtill läses några dikter av Karl Seglem själv, som handlar om upplevelser komna ur den norska naturen. De gethorn han också spelar på kunde vara en bild av människans goda förhållande till naturen. Så pendlar musiken mellan förstörande krafter och uppbyggande. Förhoppningsvis kan musiken inspirera till ett vördnadsfullt förhållande till naturen. Det finns där.