Cecilia Wennerström

Dela den här recensionen:

På sin fjärde skiva med egen grupp spelar Cecilia musik ”som kan sägas vara mainstream jazz av coolt slag”. Så presenteras musiken. Coolt i sig att kalla det för mainstream, dessutom passande. För det är just en slags mainstreamjazz som hörs, välspelad sådan förvisso. Inga nya stigar skapas, men de stigar kvartetten vandrar längs är väl valda. Och visst är det en hel del cooljazz över flertalet av låtarna som glider fram med skönt flyt. Inte minst skapar medmusikerna en solid grund för Cecilia Wennerströms tenorsaxofon, som ofta står i centrum. Långa solon med en massa bra idéer får lyssnaren sig till livs. Pianisten Maria Kvist bidrar med ett pianospel som både har stadga och finare, skira passager. Därtill en utmärkt kompsektion att luta sig emot; Jonas Holgersson på trummor och Filip Augustsson på bas. Gediget spel rakt igenom i sju orginalkompositioner. Inte alls dumt.