Anna Ahnlund

Dela den här recensionen:

Nio låtar på vinyl som likt lackmuspappret suger åt sig och skiftar färg beroende av innehåll. Men skivan är självständig, låtarna omväxlande och rösten personlig. Ingen hitmusik som fastnar på hjärnan, mer för eftertanken. Gitarrer, elbas, trummor (Daniel Ögren, Andreas Tengblad, Christopher Cantillo) och så Anna Ahnlund med text, musik och sång, elgitarr, synt, flöjt och piano, därtill kommer lite kör och träblås på tre låtar.
Dina ooord är för mig den tyngsta och centrala låten, med drabbande dramatik och en röst som kryper inpå, för alla som inte gillar enkla slagdängor. Horisont däremot skumpar som ledmotivet till Bonanza (ni som kanske minns Bröderna Cartwright och låten som glatt lockade oss till tv-sofforna), här klingar ett mer tvetydigt musikfält som vi spränger fram över. Allting som är gott är dåligt, är en punktext med ostrukturerad ilska. Överlag övertygar musiken och framförandena mer än texterna. Låten Spontan galopperar frejdigt framåt, men handlar om att tappa fotfästet och falla, och avslutande Tiktaalik (en livsform mellan fiskar och landdjur som fanns för 375 miljoner år sedan) klingar ångest och kanske en smula framtidstro.