Johanna Sulkunen Sonority

Dela den här recensionen:

Denna tredje soloskiva från Köpenhamnsbaserade finskan Johanna Elina Sulkunen tänjer på gränsen för vad musik är. Det är ingen självklar skiva på något sätt. Jämfört med hennes två föregående album sticker detta senaste ut ordentligt, fast på ett positivt sätt. Föregångarna är mer rena jazzalbum. Koan för i stället mina tankar till Åke Parmeruds Osynlig musik. Koan är, likt Osynlig musik, kort och gott ett album med ljudlandskap som kräver koncentration och inlevelse.
Ljuden på Koan har Sulkunen baserat på sin egen röst och diverse ljudinspelningar i japanska buddhisttempel. Allt har sedan bearbetats elektroniskt och resultatet är fascinerande, för det elektroniska och mänskliga smälter ihop till en spännande helhet. De fyra första spåren på skivans A-sida bygger upp en känsla som de sista tre spåren på B-sidan tar över med en mer rytmisk karaktär över sig.
Koan är ett ord som används inom zen-buddhismen och betyder något i stil med en paradoxal anekdot eller gåta utan lösning. Precis så känns det att lyssna på Koan, man vet inte var man hamnar i associationer eller känslor efter varje lyssning. Det som står klart är att det är värt att sätta sig in i skivan och dess ljudlandskap. Ett mycket fascinerande album från en artist som vågar ta steget långt utanför det etablerade.