Sten Sandell & Paal Nilssen-Love

Dela den här recensionen:

Sten Sandell på piano och röst och Paal Nilssen-Love på trummor och slagverk är som två skulptörer som baxar det tunga stenblocket i rätt läge för att kunna påbörja sitt arbete, men som samtidigt också finputsar de sista bitarna. Allt är i deras händer och allt sker precis nu. (Ja varje gång du spelar skivan.) Energin är kopiös och precisionen ett schweizerur.
De tre improvisationerna, tjugotre, sjutton och fyra och en halv minuter, rymmer mängder av olika stämningar inom sig. Full kraft och tyngd ofta, men även lätthet mikropauser och nya spår. Musikernas kontroll över storformen liksom smådelarna visar att de har grepp över ett skeende som rymmer både överraskningar och infall, och sin myckna kunskap och erfarenhet hanterar de till synes utan ansträngning.
Från pianot klingar, bland mycket annat, något som en gång i tiden hade sitt ursprung i tidig jazz, konstmusik och någonting från bortre Asien, men allt transformeras till ett nytt egensinnigt klangblock, stort och mäktigt med utsökta detaljer.
Musiken kom till på Kongsbergs jazzfestival den femte juli förra året. Det bör ha blivit brakande bifall.