Ára

Dela den här recensionen:

Vid varje ny skiva har det svensksamiska bandet Ára velat utveckla sitt sound mellan det traditionellt samiska och andra influenser som jazz, skandinaviskt, kammarmusik, konstmusik, pop, folkrock, världsmusik och improvisationsmusik. Det har ofta betytt att man arbetat med en ny producent för varje skiva. Denna gång finns den norsksamiske multimusikern och producenten Georg Buljo vid Áras sida som garanten för ett skarpare öra för ny musik.
Och ja, minsann. Experimentellt blir det som alltid med Ára. Simon Issát Marainens jojk är fortfarande kärnan för Áras musik men med rik instrumentering (bland annat keyboards, fiol, gitarr, harpa, tumpiano, flygelhorn, trumpet, lap steel, kontrabas, elbas, trummor och slagverk) som tät följeslagare.
Många fina låtar har det blivit, som den harmoniskt balanserade Bierrá Ber-Ánte, den tunga och sorgliga jojken, Moraš (Sorg) eller vad sägs om Ballu som är betydligt snabbare i takten. Ofta blandas jojken med samisk sång.
Ára är ständigt på väg, utforskande i nya musikaliska landskap, gnetar, letar, prövar för att åstadkomma något unikt. Som livet självt när det är som mest intressant. Albumets musikaliska attityd växer samman med albumets allmänna, mer existentiella budskap denna gång: gå vidare, ge inte upp. Det finns annat, något nytt, bättre. Fastna inte.
Med det nya albumet vill Ára hedra och tacka ljuset i livet och minnas dem som inte härdade ut, de som gick under, då livet som same aldrig har varit enkelt. Men med ljuset i vår själ ska vi besegra mörkret. Girkásit betyder just ”ljusare” på samiska.