Mahsa Vahdat / Coskun Karademir

Dela den här recensionen:

Den persiska sångerskan Mahsa Vahdat och den turkiske sångaren och kopuz- och baglama- (bägge turkiska stränginstrument) spelaren Coskun Karademir möter två 1200-tals poeter – den persiske diktaren Rumi samt Yunus Emre från Anatolien – i norske bildkonstnären Emanuel Vigelands magnifika mausoleum i Oslo.
Med sig har de ytterligare några musiker, persiska och turkiska instrumentalister, som berikar ljudbilden med tambour-trumma, andra slagverk och ney-flöjt. De sitter omringade av mausoleets väggar som är täckta av Vigelands häpnadsväckande freskomålningar. Det sägs att i mausoleet ekar ett ljud i mer än fjorton sekunder. Det är där albumet är inspelat.
Och? Tänk er de fantastiska musikerna, de uråldriga texterna i den fenomenala lokalen. Det kan inte bli något annat än oändligt vacker musik. Vigelands freskomålningar är som hyllningar till livskraften och stroferna av Rumi och Yunus Emres dikter om kärleken som den enda verkligt betydelsefulla kraften som kommer att rädda mänskligheten från undergången. Allt detta till tonerna av alla dessa musiker. Andaktsfullt, tidlöst, meditativt – ja, mäktigt helt enkelt. Lyssnaren kan bara luta sig bakåt, sluta ögonen och ta emot – lyssna, begrunda, andas in – tusentals år gammal visdom och skönhet.