Lucinda Williams

Dela den här recensionen:

Lucinda Williams fans har vant sig vid det här laget: det dröjer mellan albumen, men när det väl kommer är det värt all väntan. Det har gått mer än tre år sedan Williams släppte uppskattade Blessed, men nu är det äntligen dags för sångerskans elfte studioalbum. Den här gången på eget bolag. Det firar hon genom att göra en dubbelskiva med totalt tjugo låtar.
Hon inleder den musikaliska festen med den finstämda och avskalade Compassion, vars text är författad av hennes far, poeten Miller Williams. Det är för övrigt bara den, och avslutande Magnolia (av JJ Cale), som inte har Lucinda Williams som upphovsman.
I vanlig ordning har hon grävt djupt inom sig för att hitta stoff för texterna. Här finns hela det emotionella spannet. Från tralliga och uppmuntrande livsbejakande Walk on till vackra dystra countrydoftande This old heartache om mörkret som lurar under den stilla ytan.
Musikaliskt handlar Down where the spirit meets the bone om bluesinspirerad countrysoul, vilket passar Williams lite nonchalanta, nästan sluddrande sångstil ypperligt. Tempot är generellt mer återhållsamt jämfört med Blessed och kanske hade albumet tjänat på att vara några låtar kortare, men det går inte att komma ifrån att Lucinda Williams har hittat fram till något riktigt bra. Det här är låtar som stämmer till eftertänksamhet och förtjänar full uppmärksamhet.