Jon-Olov Woxlin

Dela den här recensionen:

Det är alltid trevligt att hälsa våren välkommen med en lovande debutant. Jon-Olov Woxlin är till vardags lärare i violin, banjo och gitarr, men bakom pedagogfasaden döljer sig en duktig låtskrivare. Beviset på detta finns att avnjuta på hans första album Bohemian disguise.
Svenskt vemod från vistraditionen blandas med amerikansk folkmusik. Resultatet blir ett knippe sköna melodier som väcker liv i min stampande fot. Det här är inbjudande utan att bli lättsmält. Tänk er en korsbefruktning av Johnny Cash och Hootenanny Singers så är vi ganska nära den musik som Jon-Olov Woxlin skapar. Tindersticks, Christian Kjellvander och Elvis är andra referenspunkter.
Allra mest förtjust blir jag i de lugnare, vemodiga spåren. The ballad of Elston Gunn, Ain’t much fun och Bohemian disguise kan få även en cynikers hjärta att flämta till. Här kommer verkligen Jon-Olov Woxlins tunga stämma till sin fulla rätt. Det är en röst med pondus och med ett bett som inte släpper taget.