Dag Palm

Dela den här recensionen:

Sorgligt och melankoliskt blandas med piggt och jazzigt. Naturromantik med politisk oro. Ungdomliga irrfärder med barndomsnostalgi. Med Dag Palm är det aldrig tråkigt och nästa låt alltid lika oväntad som uppfriskande. Jag sitter och diggar, men sätter i nästa sekund skrattet i halsen. Till exempel när berättelsen om farbror Lennart kommer. Visan som berättar om en man som slänger ur sig smygrasistiska kommentarer och nyper Elsa i rumpan, samtidigt som hans beteende slätas över av kvinnorna i sällskapet.

Oron för vår nutid – på såväl det personliga som det samhälleliga planet – fyller varje visa på Dag Palms nya album. Det är nio låtar som spretar åt alla håll både vad gäller melodier och texter. Det känns som att Dag har låtit varje låt få bli det den behöver bli utan att tänka på att hålla sig till en viss genre eller stil. Skit i den röda tråden – bara låtarna är bra. Och jag tycker allt att det funkar. Mest för att Dag Palm helt enkelt är en riktigt vass låtskrivare.