Bjäran

Dela den här recensionen:

När Bjäran först började göra sig ett namn för några år sedan var det genom konserter där bandet var något av de röjigaste som synts på svenska folkmusikscener på bra många år. Tyngd och ös var det knappast brist på, men kvartetten visade också att de är skickliga på att skriva låtar.
Nu, när deras andra album släpps, har de dragit ner betydligt på volymen. Det gör det dynamiska omfånget än större när de väl trycker på, och i vissa låtar associerar jag faktiskt närmast till metal, fast akustiskt och med mindre tyngd. Det gäller inte minst den enda tradlåten på skivan, en jämtländsk brudlåt.
I övrigt är alla spår egna kompositioner av bandets samtliga medlemmar plus två av violinisten Magdalena Erikssons syster Anna Eriksson. Snygga melodier, synkoperade strängriff och kluriga slagverksostinaton är genomgående företeelser på Bjäran, som är ett album som växer för varje lyssning i takt med att jag upptäcker fler och fler detaljer i arrangemangen.
Undertecknad har sett Bjäran live många gånger och de var briljanta i sitt scenröj, men det är ett par år sedan sist. Jag ser verkligen fram emot nästa gång, för bandet har definitivt tagit ännu ett steg framåt i och med denna nya repertoar. Lysande!

Mattias Mårtensson skriver:

7 jun 2016 kl. 12:57

Tack å bock Magnus, du är fantastisk du å!

Svara