Lisa Rydberg & Gunnar Idenstam

Dela den här recensionen:

Utan att kika på låtlistan startar jag skivan. En återhållsam Idenstam på tramporgel och Rydberg på en meditativt, aningen minimalistisk folkfiol, men ändå så fylld av spelglädje. Det är folkliga och sakrala klanger på en gång, förmodligen de tyska klockorna, och med en sådan fin inledning känns det ju smått otroligt att där finns 17 låtar till.
Rydberg och Idenstam har smart nog valt att dela in skivan i fyra sviter för att ge lite musikaliska andrum, även om dessa kanske inte märks så mycket annat än när jag har facit framför mig, låtlistan alltså. Låt tre i andra sviten, Jesus bleibet meine Freude ur Kantat BWV 147 är en klassiker inom den klassiska musiken. Nästan lite populistiskt. Men det är skönt med ett och annat känt stycke bland de mer okända låtarna. Mot slutet av skivan får vi höra Bourrée ur Svit för luta i e-moll BWV 996, en låt som Ian Andersson och Jethro Tull tolkat i en berömd version.
Som folkmusikfantast gillar jag ändå de vanligtvis muntligt traderade låtarna bäst, men de smälter ändå fint ihop med Bach-styckena, det är ju det som är vitsen med skivan och naturligtvis fungerar det lika bra här som på den första Bach på svenska.
Att musikerna är lysande behöver jag väl inte ens nämna, och det är kul att Idenstam inte gör det lättare för sig och i stället spelar tryckluftsharmonium, en tramporgelkonstruktion som klassiska musiker vanligtvis använder sig av eftersom den är snabbare och reagerar mer direkt på tangenttryckningarna. Men, till skiva tre vill jag höra en utveckling av idén Bach på Svenska.