Magic Spirits Quartet
Fasching, Stockholm 2 juni 2018
Att få följa ett nytt band helt från starten är ofta en ynnest, inte minst när det handlar om en så säregen grupp som Magic Spirits Quartet, som här gör sin blott andra konsert. Debuten gjordes kvällen innan i Norge. Konstellationen må vara färsk, men medlemmarna är synnerligen rutinerade.
Goran Kajfeš finns nästan överallt på den svenska jazzscenen, inte minst i grupper som drar åt psykedelisk musik, som den egna Subtropic Arkestra. Denna inkluderar även kvartettens klaviaturspelare Jesper Nordenström, som också han förekommer i otaliga andra sammanhang, bland annat med Georg Wadenius. På trummor finns danske Stefan Pasborg, och mest långväga är Majid Bekkas från Marocko som är en mästare på den tresträngade baslutan guimbri.
Redan i första låten etableras en slags mall. Bekkas drar igång en inledning, de andra hakar på med sporadiska fraser och efter ett flera minuter långt intro sätter guimbrin igång ett groove som markerar själva låtens början. De tre första låtarna följer denna form och tickar in på omkring tio minuter vardera.
Jag har i många år tyckt att i rätt händer finns de ytterst få instrument som är så sanslöst grooviga som just guimbri, och Bekkas har verkligen de rätta händerna. Samtidigt som han använder det annars rätt begränsade instrumentet – vars strängar slås an främst med pekfingrets ovansida – på ett ovanligt melodiskt sätt sätter han ofattbart svängiga basgångar. Ett exempel är hans egen låt Bouregreg som sömlöst växlar mellan fyrtakt och 5/8. Han sjunger även i några låtar, med en röst som är både mild och pådrivande på samma gång.
Kajfeš har som vanligt med sig sin delaypedal som ofta sätter färg på hans trumpetsolon, och spelar även congas i bakgrunden vid några tillfällen. Nordenström smyger emellanåt mjukt in med flygeln på exakt rätt ställe, för att vid andra tillfällen omvandla pianot till ett rytminstrument genom att pumpa fram toner med ena handen samtidigt som han dämpar strängarna med den andra eller mala fram ostinaton på en enda tangent. På Crumar-orgeln pressar han fram riktigt märkliga ljud och briljerar med lysande solon.
Stefan Pasborg spelar knappt några regelbundna komp alls utan förändrar hela tiden sitt oerhört dynamiska trumspel, och med hjälp av många olika sorters vispar, klubbor och trumstockar färgar han sitt sound. Dessutom har han en liten kinesisk operagong placerad ovanpå bastrumman och använder den både som ett effektljud och ibland i stället för ridecymbal. Det är bland det mest intressanta trumspel jag hört på länge, och det händer ständigt något nytt.
Gruppen har några sätt att ytterligare variera ljudbilden. I en låt kopplar Goran Kajfeš in en effekt som får hans trumpet att närmast påminna om en bassaxofon, vilket är riktigt snyggt och ger en annorlunda dimension till musiken. Bekkas spelar kalimba i ett nummer, samtidigt som Pasborg spelar melodiskt på något som låter ungefär som en xylofon men när jag i pausen tar en titt visar sig vara sju runda, stämda metallplattor. Mycket vackert!
Detta är som sagt bara början för Magic Spirits Quartet, och med tanke på hur etablerade medlemmarna är räknar jag med att gruppen kommer låta höra tala om sig vida omkring framöver. Kom ihåg var ni läste det först, för detta vill ni verkligen inte missa!
text: Rasmus Klockljung
illustrationer: Martin Ehrling
