En självspelande, datorstyrd akustisk ensemble, och så gitarrekvilibristen Pat Metheny. Liras Andreas Lagercrantz fascinerades både av den gigantiska musikmaskinen och Methenys soloinsatser under fredagens gig på Stockholms Konserthus. (Bild: Jan-Olav Wedin)
En av världens bästa gitarrister, ekvilibristiske Pat Metheny, äntrade konserthuset i fredags. Denna gången
solo, fast framför en gigantisk musikmaskin. Till en
början var jag och många med mig skeptiska till upplägget, men ju längre
kvällen led desto roligare blev det att ta del av hans nya musikaliska
universum. Dessutom gillas att han ständigt hittar nya utmaningar, för som alla
riktigt intressanta musiker är Pat Metheny i hög grad en forskare i musik,
vilket det nya projektet Orchestrion tydligt visade. I mitten av konserten konstaterar han även själv att många i
publiken troligen undrar över själva tanken. Orchestrion liknar ett gigantiskt självspelande piano
där ett antal robotar spelar alla instrument förutom Methenys egna
solostämmor på olika gitarrer. Det var en förlösande stund i konserten, för just de
funderingarna hade jag och mitt sällskap. Varför spela med
robotar när han brukar spela med så eminenta musiker? Det verkade en aning
poänglöst, inte minst med tanke på att den nysläppta Orchestrion-skivan lät
som en stelare Pat Metheny Group. De intrikata och melodiösa
låtar som där presenterades plockades under konserten isär och ihop igen, för
att visa hur maskinen fungerade.
Och visst är det lätt att fascineras av teknikens möjligheter, att göra det omöjliga möjligt är drivkraften bakom många
av mänsklighetens innovationer. Där finns givetvis en del av drivkraften bakom
denna gigantiska musikmaskin. Orchestrion
är helt enkelt en datorstyrd akustisk ensemble: trummor, slagverk, marimba, vibrafon,
elbas, gitarr och flygel är bara några av instrumenten den kan styra. Rimligen är det just möjligheten att kunna skapa levande
musik med tekniken som motiverar, i Orchestrion har robotarna monterats på instrumenten i en slags
bokhylleliknande möbel.
Så varför ska man spela med en självspelande orkester?
Förutom det fascinerande i tillblivelsen och den avancerade tekniken fick
publiken ett antal musikaliska argument. Inte minst en improviserad låt där gitarristen byggde upp musiken, instrument för instrument, övertygade. Polyrytmiskt
trum- och slagverksspel och kontrapunktiskt uppbyggda stämmor vävdes samman.
Efter det släppte all skepsis, när maskinen spelade en helt makalös komposition,
där en av poängerna just var att uppleva hur musiken byggdes upp, lager efter
lager. Till och med svänget lyckades han få till, maskinens
datastyrning till trots.
Konsertens musikaliska bredd var stor, och musiken skiftade i såväl dynamik, orkestrering som i
rytmik. De första två låtarna spelade Metheny solo, utan sin Orchestrion. På den andra använde han den harpgitarr som hörts på många av skivorna – också det ett
annorlunda instrument. Sedan följde ett pärlband av låtar i Pat
Metheny Group-stuk, alltså den världsmusikinfluerade orkestrala jazz som blivit hans kännemärke. Den senare delen innehöll mer
improvisation och i någon längre låt vävdes också en Ornette
Coleman-komposition in. Sammantaget kändes det som en förmån att få höra en så musikantisk musiker. Dessutom skapade han
en närmast familjär stämning i den stora salen.
Andreas Lagercrantz
Kommentera
Lira.se - 2010-09-10
12:47:52
Jonathan är glad att vara tillbaka på redaktionen. Nästa...
... nummer blir grymt!
Tidigare
Markus - Något så ovanligt som en sågning på Lira-webben.
Tidigare
Karin har sett Gunilla Heilborns fantastiska dansföreställning Alaska, på Dans- coh teaterfestivalen. Med bra musik också!
Tidigare
Markus : äntligen lite färska recensioner på webben. Vi börjar med en renodlad partyplatta.
Tidigare
Karin piggar upp sig med svensk-norska folkmusikkvintetten Svers nya platta. Härlig energi!
Tidigare
Markus önskar alla en grymt svängig helg!
Tidigare
Karin överväldigas av Phil Mintons 70-talsinspelningar. Glad Day, låten Long John Brown och little Mary Bell till exempel. Var det bättre förr?
Tidning + CD + webb = LIRA
LIRA är en musiktidning för dig som
är nere med jazz, klubb-, folk-, roots-, världsmusik och andra genrer som inte får så stort
utrymme i andra medier. Varje år trycks 5 fullspäckade nummer av LIRA med musik
från hela världen. Till varje nummer följer en CD med smakprov från de skivor som snurrar mest
på redaktionen just nu. Dessutom publicerar vi löpande nyheter, recensioner,
topplistor och artiklar från tidningen direkt på webben - något nytt varje dag.
Har du sett en fantastisk spelning, hittat en lysande skiva eller
vill du rentav såga en musikupplevelse? Vi publicerar även sådant våra
läsare skriver. Skriv på Lira.se »
.jpg)
Liraläsaren och frilansjournalisten Ingemar Junehall besökte Red Sea Jazz Festival i Israel och delger Liras besökare sina musikaliska intryck.
.jpg)
.gif)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
.jpg)
