På nya albumet delar Minyeshu med sig av sitt lands seder och bruk.
– Låten Buna handlar om de spirituella kaffeceremonierna i Etiopien. Visste du att kaffe har sitt ursprung i Kaffa-området i Etiopien? (Bild: Tycho Merijn)
Fakta Minyeshu
Aktuell med:
Albumet Dire Dawa som släpptes i slutet av april. Det är den första av Minyeshus album som släpps utanför Holland.
Bakgrund:
Medverkade på plattan Africa Unite (1999). Solodebuterade 2002 med Meba.
|
Etiopiska stjärnskottet Minyeshu blandar intryck och medmusiker från många länder på sin nya soloalbum Dire Dawa. Efter att ha levt tio år i exil i Mellaneuropa har sångerskans musik utvecklats från mer traditionellt etiopisk till västerländskt influerad. För Maria-Kaisa Jurva berättar hon även om betydelsen av att växa upp hos sin mormor.
– Du kan kalla det världsmusik, etiopisk musik, karibisk musik eller vad du vill. Det finns influenser från jazz och blues också, berättar Minyeshu Kifle Tedla när jag når henne på mobilen en torsdagskväll.
Melodisk, emotionell och avslappnad är uttryck som använts för att beskriva hennes andra soloalbum Dire Dawa. Där spelar medmusikerna från Holland, Etiopien, Sudan, Mali och USA bland annat västafrikanska stränginstrument som kora och ngoni samt masinqo, den ensträngade fiolen från Etiopien. Förutom gitarr, slagverk och trummor.
– Känslan och intrycken i musiken kommer från alla dessa platser. Det gör att människor lätt kan förstå vår musik.
I vissa låtar förblir det etiopiska inslaget dominerande, andra har mer smak av dansvänlig pop. Och Minyeshu är en dansant artist. Iförd etiopiska dräkter och smycken skakar hon loss på scenen med hela kroppen: snurrar på huvudet, skakar rytmiskt på axlarna och rör sig i olika stegkombinationer. Då och då överraskar hon med höga strupljud och tungan fladdrande upp och ner.
38-åriga Minyeshu Kifle Tedla är en etablerad artist i Mellaneuropa där hon ofta syns på teatrar, musikscener och i stora konserthallar som Ahoy Stadium i Rotterdam, där hon uppträdde inför tiotusentals människor på Warchild-galan förra året. Hon har utvecklats till något av en ambassadör för en mänskligare värld.
Men det är en lång resa hon gjort från födelsestaden Dire Dawa i östra Etiopien till staden Eindhoven i Holland där hon numera bor. Det var i Belgien hon fick asyl 1996 då hon var på turné där med gruppen Ambassel. Över en natt krympte hon från erkänd artist till afrikansk flykting.
Vid det laget hade hon redan varit professionell artist i tio år och jobbade även för Nationella teatern i Etiopien med turnéer över hela världen. Afrika, Asien, Amerika och Europa. Men när censuren hårdnade i hemlandet blev det för farligt för frimodiga artister.
– Usch nej, jag vill inte prata om det där, det är politik. Men jag är i alla fall jätteglad att jag numera kan besöka Etiopien igen.
Musiken kom in i Minyeshus liv som en jordbävning när hon, fjorton år gammal, gick på en livekonsert för första gången. Det förändrade allt. Hon började på artistskola och upptäcktes där hon av den Nationella teatern. Med dem skrev hon kontrakt innan hon ens var sjutton år fyllda.
Vad betydde åren med Nationella teatern för dig?
– Mycket! Det var där jag lärde mig hela konceptet med att vara en professionell artist. Inte bara att sjunga och dansa utan allt runtomkring.
I exilen 1998 kom hon i kontakt med stiftelsen Mosaique Vivant som samlade flyktingmusiker i Holland. I rask takt gav hon ut två album: Africa Unite 1999 och tre år senare solodebuten Meba. Medan dessa tidigare album präglades av traditionell etiopisk musik, innehåller Dire Dawa en del västerländska influenser.
– På en låt spelar den amerikanska gitarristen Donnie DuVall banjo. Han gjorde de flesta arrangemangen.
Men Minyeshu har skrivit nästan all musik själv. Många av låtarna är självbiografiska, ofta med koppling till Etiopien och livet i exil.
– Jag skrev texterna först på mitt modersmål amhariska och bad sen folk att översätta dem till olika etiopiska språk. Jag ville visa mångfalden i vår kultur.
Fjärde spåret, Tileshign athidg (Lämna mig inte), har hon tillägnat sin fostermamma, grannkvinnan – som hon kallar mormor – som tog hand om Minyeshu från tre månaders ålder tills hon var femton.
– Hon var allt för mig. Mer än min mamma. En mormor och vän. Hon dog för två år sedan i nittio års ålder. Den smärtan går aldrig över.
Minyeshus biologiska föräldrar ville att hon skulle studera på universitetet och bli något fint, kanske läkare. De ansåg inte att sångerska var ett respektabelt yrke.
– Nej, nej, jag vill sjunga och dansa, sa jag. Musiken finns i mitt blod! säger Minyeshu med eld i rösten.
Då var det mormor som stöttade henne.
Hur har exilen påverkat dig musikaliskt?
– Jag fick starta om mitt artistiska liv helt och hållet. Jag träffade många musiker från andra länder. Nu spelar jag även med holländska musiker och då blandas mina rytmer med västerländska musikstilar. Men mina rötter är fortfarande etiopiska. Musiken ändrar sig, men min sång förblir alltid etiopisk.
Vad har etiopiska storheter som Gigi, Aster Aweke och Mahmoud Ahmed betytt för dig?
– Jag växte upp med deras musik och jag beundrar dem. Men det jag gör gör ingen annan. Jag imiterar inte någon eller försöker vara en ny Aster Aweke. Jag gör min egen musik. Jag blir kanske aldrig rik men jag vill åtminstone kunna vara stolt över vad jag gör.
Maria-Kaisa Jurva
|
.jpg)
.jpg)
Liraläsaren och frilansjournalisten Ingemar Junehall besökte Red Sea Jazz Festival i Israel och delger Liras besökare sina musikaliska intryck.
.gif)
.jpg)
_startspalt.jpg)
_startspalt.jpg)
.jpg)